Andhämtning anno 2008

Husse, matte och jag var uppe i Dalarna för några dagars trevlig semester. Vi bodde hon B-M och S-Å, de har en stuga med en egen bit av sjöstranden.
Soligt och varmt, frukost ute. För tvåbeningarna...gruff...
Jag satt med långkopplet på, fastknutet i en björk.

Då kom det tvåbent besök. Med fjädrar och dun.
Vagga, vagga, vagga...mamma Gräsand med ljusgula dunbollar på rad!
Jag kan inte riktigt förklara vad som flög i mig (det var väl just det att det var fåglar)...men jag sprang fram och tog hand om en ljusgul dunboll!
B-M skrek högt. Matte som suttit med ryggen vänd mot lilla mig, vände sig ovanligt raskt och kom på fötter inom en HUNDradels sekund (host host). Hon rusade fram till mig medan hon hojtade: TRASSLA! Vad GÖR du!!!

Jag bara stod där, lite förläget och viftade svagt med svansen - med dunbollen i munnen...
Matte verkade väldigt förskräckt och förskräcklig - hon sa skarpt: LOSS och höll fram handen mot min nos.
Då blev jag lättad! Jag kunde släppa den där lilla duniga kroppen i mattes hand. Puuuuh! Jag hade ju inte en aning om vad man GÖR med små dunbollar!
Matte synade den lilla andungen. Det syntes inte ett spår på den och hjärtat pickade som det skulle. Det var bara att sätta ned den, så nära sin mamma och sina syskon som möjligt, så att de kunde få vagga tillbaka ned till vattnet.

Matte och de andra tvåbeningarna, med och utan fjädrar, hoppades att mamma Gräsand skulle våga komma tillbaka nästa morgon. De var nämligen vana vid att få lite frukostsmulor varje dag.
Jag då? Tjaaa, jag hade nog velat testa lekbarheten hos de där krabaterna. Men OK. Det kan vara knepigt när man går i så olika viktklasser...

Får en vovve bevaka sitt revir?

Hmmmm...
Denna hundering känns lite kontroversiell. Kontrakattiell?
Det jag vill ha svar på, är: Vad tycker kissekatter om detta?

Jo.
Jag har läst i en del kattbloggar om kissar som heroiskt/tappert/tufft/självklart försvarar sitt territorium mot andra katter. Oavsett om kissen bor i hyreshus, och därmed utnämner en del av den närmaste omgivningen till sitt revir, eller man har en trädgård/tomt som är en avgränsad yta.
Jag drar därmed slutsatsen att katter anser sig ha rätten att morra/fräsa/jaga bort sina fränder.

Men.
Vad händer då om jag, som vovve, jagar bort en katt från min trädgård? Har jag då heroiskt jagat bort en "fiende" eller har jag blivit en dum skällis som beter sig ohyfsat mot en fridens kissekatt?

Har en katt rätt att jaga bort en annan katt, men en hund inte den rätten? Detta är dagens hundering...som jag grunnat rätt länge på...!
*vift vift vift*

Arbetsträningen suger must!

Visserligen är hela mattes valpflock förtjusta i must...de dricker,sörplar, rent av, HINKAR i sig så stora mängder de får. Därför finns det ett stort förråd hos oss.
Julmustutförsäljningen på COOP, i januari, gjorde att matte släpade hem tre-fyra flaskor i taget, för kommande fröjder.
Tänk om matte kunde ersätta sin egna utsugna must med flaskinnehållet?

Matte arbetstränar.
Det började så smått med två timmar om dagen, för att utökas till tre och så småningom, fyra timmar.
Så länge det höll sig på två-tre timmar var det tydligen så pass icke-sugande så att hon orkade med tillvaron hyggligt. Orkade hälsa på sina pensionerade vänner på eftermiddagarna, hjälpa dem med bilskjuts eller andra småsysslor, om det behövdes. Inga problem.

OCH. Hon orkade hjälpa mig att tassa ner mina hunderingar.

Nu sitter hon visserligen minst lika lång tid framför datorn som förut, men hon rör knappt tangenterna för att skriva något, trots att vi båda skulle önska det.

Hon dumstirrar.

På nyhetssidor, Blocket, Tradera, FB och annat dravel. Om och om igen.
Emellanåt på många mysiga kattbloggar...fast då skäms hon.
Skäms för att hon inte orkar komma med trevliga och skojiga kommentarer ur hundperspektiv.
Det är inte så roligt att bara titta...man vill ju vara med och voffa lite här och där...

Men arbetsträningen suger...suger musten ur henne, säger matte...hur ska jag få henne att dricka ur alla mustflaskorna?
24,5 liter står ju där till hennes förfogande...
-Matte! Gå ut och drick lite must, så att du blir en pigg och glad matte igen!

Matte: Jo. Kanske det, Trasslagumman. Kanske att jag skulle häva i mig några flaskor inför måndagen. Då ska jag träffa F-kassan och A-förmedlingen och skulle behöva vara extra skärpt...

Trassla viskande: Hörni...matte fick ett ryck en helg för en dryg månad sedan...hon klippte mig...delvis totalsnaggade mig...jag borde heta Otrassla nu...men, det är rätt skönt...när det är färdigklippt!
*vift vift vift*