söndag 28 mars 2010

Nu mår jag bättre igen

Jag har varit lite trasslig, nej, Krasslig senaste dagarna.
Magen.
Vet inte om jag råkat nosat upp någon ovanligt smaskigt som tinat fram ur drivorna, eller vad som kommit åt mig.
Jag kräktes på hallmattan.
Två nätter i rad, hrmmm, blidde det små högar ute i trapphallen...
Det senaste var knappt ens värt att kalla för "hög", det var snarare "låg", eller PÖL.
Trött var jag också.
Maten smakade mig inte.
Knappt ens vatten.
Matte var bekymrad, märkte jag. Hon klappade på mig, på det där särskilda sättet.

Igår vände det.
Jag fick följa med husse och matte på kvällen. Till det där trevliga huset med många glada människor.
Jag är där rätt ofta. För det mesta sitter de en trappa upp och pratar. Jag tror att de t o m bestämmer saker. Då ligger jag vid mattes fötter. Mysigt att vara med i största allmänhet. Ibland går någon tvåbening med välbekant doft förbi, då dunkar min svans lite diskret mot golvet.
Igår började det likadant, med prat och sånt. men sedan gick vi ner och jag fick sitta längst bort. Längst bort från alla goda matdofter.
Det var inte så kul, men OK, bättre än att ligga ensam hemma och mögla.
Efter en låååång stund (jag sov bort det mesta tiden) fick jag slippa lös.
Då kunde jag vifta runt bland alla ben, snälla händer och röster och myyyysa.
Oftast brukar jag få små trevliga matrester. Men igår var det skralt med det.
Matte sa till alla: Trassla är dålig i magen, hon får inte äta något av det här.
Hmmmmpfff!!!
Men strax innan vi tassade hem i natten, gav husse mig en kalkonskiva (puss-slick, gullehusse, DU förstår mig ovanligt bra, ibland).

Strax innan vi kom hem bevisade jag, i en snöhög, att min mage var så normal så.
Matte kunde ta fram en svart plastpåse, och ta bort beviset.
Puuuuh.
*vift vift vift*

4 kommentarer:

  1. Skönt att du är pigg igen, det är så besvärligt att vara krasslig. Vad bra att du fick följa med när ni skulle bort, vi brukar minsann få vara hemma, hmpf. Nosbuff

    SvaraRadera
  2. *fnissvoff*
    -Partypinglan Trassla med de ludna benen, det är jag det!

    SvaraRadera
  3. Det var tråkigt att höra, att du inte mått bra. Desto bättre att du är frisk igen. Tur att du fick i alla fall någon liten smakbit (av husse). Om det är god mat vill man inte bli helt utan. Kurr och burr.

    SvaraRadera
  4. ...Just nu känner jag mig nog lite dagen efter...
    Det var så mycket tvåbeningar, och hög musik, tur att kåken är stooor!
    Jag kommer nog att dra lite extra kopplet nästa gång vi går dit igen. Fest eller möten, spelar ingen roll, bara lilla jag får vara med.
    *vift vift vift*

    SvaraRadera