tisdag 8 juni 2010

Arbetsträningen suger must!

Visserligen är hela mattes valpflock förtjusta i must...de dricker,sörplar, rent av, HINKAR i sig så stora mängder de får. Därför finns det ett stort förråd hos oss.
Julmustutförsäljningen på COOP, i januari, gjorde att matte släpade hem tre-fyra flaskor i taget, för kommande fröjder.
Tänk om matte kunde ersätta sin egna utsugna must med flaskinnehållet?

Matte arbetstränar.
Det började så smått med två timmar om dagen, för att utökas till tre och så småningom, fyra timmar.
Så länge det höll sig på två-tre timmar var det tydligen så pass icke-sugande så att hon orkade med tillvaron hyggligt. Orkade hälsa på sina pensionerade vänner på eftermiddagarna, hjälpa dem med bilskjuts eller andra småsysslor, om det behövdes. Inga problem.

OCH. Hon orkade hjälpa mig att tassa ner mina hunderingar.

Nu sitter hon visserligen minst lika lång tid framför datorn som förut, men hon rör knappt tangenterna för att skriva något, trots att vi båda skulle önska det.

Hon dumstirrar.

På nyhetssidor, Blocket, Tradera, FB och annat dravel. Om och om igen.
Emellanåt på många mysiga kattbloggar...fast då skäms hon.
Skäms för att hon inte orkar komma med trevliga och skojiga kommentarer ur hundperspektiv.
Det är inte så roligt att bara titta...man vill ju vara med och voffa lite här och där...

Men arbetsträningen suger...suger musten ur henne, säger matte...hur ska jag få henne att dricka ur alla mustflaskorna?
24,5 liter står ju där till hennes förfogande...
-Matte! Gå ut och drick lite must, så att du blir en pigg och glad matte igen!

Matte: Jo. Kanske det, Trasslagumman. Kanske att jag skulle häva i mig några flaskor inför måndagen. Då ska jag träffa F-kassan och A-förmedlingen och skulle behöva vara extra skärpt...

Trassla viskande: Hörni...matte fick ett ryck en helg för en dryg månad sedan...hon klippte mig...delvis totalsnaggade mig...jag borde heta Otrassla nu...men, det är rätt skönt...när det är färdigklippt!
*vift vift vift*

7 kommentarer:

  1. Vi undrade just hur det var! Hoppas att matte får jobba lite mindre så att hon orkar med livet. Vi skickar lite uppmuntringsbuffar. Tur att matte har dig! Nosbuff

    SvaraRadera
  2. Heeej Otrassla med Matte! *vinkar med tassen* Vad roligt att höra av er igen. Det är jättetufft när man inte har någon ork kvar till sitt "vanliga" liv. Hoppas att det går att hitta en balans så att matte får jobba lagom mycket. Nu blev vi jättenyfikna på hur du ser ut när du är otrasslig... och det är säkert skönt i värmen . Ha det så gott! Kurr och burr.

    Ps. Tassa runt på besök så mycket ni vill! Klart man inte alltid orkar kommentera. Det gör man, när man vill och orkar. Tass.

    SvaraRadera
  3. Vi klosterkatter håller med stationskatterna - visst är det roligt med livstecken från dig och din matte, men det viktigaste är att ni mår bra! Fast det var roligt att se att ni orkade tassa ner ett blogginlägg här... vi har varit oroliga för er, när ni bara försvann så där.

    Vår matte vill hälsa till din matte att hon förstår hur det känns och hoppas att din matte har ork nog att säga ifrån när det blir för mycket. FK och AF vill förstås att så många skall jobba så mycket som möjligt, men de måste faktiskt respektera att alla inte klarar av det... var rädd om sig, matten!

    Tass från Imma, abbemissa.

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Förstår också hur det är. Oron och rädslan för att bli missförstådd och intvingad i något man faktiskt inte klarar av.

    Skickar en trösttass och matte skickar en styrkekram. Håll ut, med lite tur kan kanske saker ändras efter september. Kanske kan den empati, som så effektivt suddats bort under 4 år, komma tillbaka.

    SvaraRadera
  6. Matte skall alls inte skämmas eller må dåligt för våra kattbloggars skull! Hon får läsa så mycket hon vill utan att kommentera! Ja hoppas för egen del bara att jag lyckas få henne att dra på smilbanden lite, lite, och kanske för ett ögonblick tänka på något annat!

    Det är absolut inget krav att kommentera! De är inte därför vi, eller ja bloggar i alla fall. Vi har alla vårt att slåss med i våra liv. Upp och nedgångar och vi har alla våra sätt att hantera dem det skall man inte behöva be om ursäkt för!!!

    Läs så mycket du vill och känn inga krav, inte för min skull! Kan givetvis inte tala för alla kattbloggare men jag är nästan övertygad om att de flesta håller med på den punkten!

    Stor kram!

    SvaraRadera
  7. Vofftack alla gullekissar!!!
    Matte är bara sååå trött...men hur ska man kunna mäta det?
    Det gäller att hitta en förstående läkare som kan intyga detta...och att matte sedan blir trodd i "högre instans" - i detta fallet F-kassan...

    SvaraRadera