När jag läst andra bloggar, så har jag dragit den slutsatsen att har ens matte och husse egna biologiska barn, så är de som katters och hundars syskon.
Man kan bli faster/moster eller farbror/morbror om något tvåbeningsbarnen själva får barn.
OK. I så fall har jag många syskon. Sju stycken. För matte-mamma har fyra barn och husse-pappa har tre barn.
Och räknat på det sättet har jag fyra brorsbarn. Gulliga saker som jag äääälskar allihop. I lagom nos-mot-noshöjd, eller allmänt slickvänliga. Hon som är för lång för nos-mot-nos-kontakt, är dessutom så schysst att hon lägger sig på rygg på golvet, för att jag ska komma åt att slicka henne.
Hon är en mycket sympatisk minimänniska!
Men.
Hur räknar man dessa människosyskons husdjur? Är de alltså också brorsbarn?
I så fall... I så fall... I så fall har jag tre brorsbarn till. Rödhåriga alla tre. Inte bara så där vackert på-skallen-rödhåriga. De är röd-på-hela-kroppen-håriga. De är katter alla tre.
Två av dem tål mig inte, fast jag aldrig ens har fått chansen att nosa eller slicka på dem. De är abessinier och mycket små och smala.
Sedan finns ju brorsbarnet Sigge Katt. Han har egen blogg.
Say no more.
När han var en liten kisse kunde vi nosa på varandra och allt var trevligt. Nu för tiden håller han sig betydligt mer på sin kant. När jag hälsar på hemma hos honom respekterar vi varandra. Han ligger i sin sedvanliga blogg-kattkorg uppe på skrivbordet, och jag håller mig runt benen på alla människor.
Visst ja. Det finns två till. Men de är ju brorsbarnets små vänner. Hennes alldeles egna gullmoppar. De bor i bur och är luddiga.
Sigge Katt vill alltid äta upp dem. Han tycker att de ser köttiga och smaskiga ut. Det tyckte visst en programledare på TV också, om fränder till luddbollarna...men det programmet fick inte sändas...
Har jag brorsbarnbarn som är marsvin?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Släkt?! Ack hundar, dessa flockdjur utan egen vilja! Det ska visserligen finnas katter med stamtavla, men jag har min serveringspersonal å det får räcka! Vill ni nödvändigtvis träffa nån av mina släktingar räcker det att ta fram närmaste lista över nobelpristagare...
SvaraRaderaTrassla...komplicerat med släkten! Vi har ju prexix fått brorsbarn, en tvåbening som vi hört sjunga genom telefonen. Den är 5 dagar gammal. Men du, att ha brorsbarnbarn som är marsvin? Det låter gott!(hoppla hoppla, vad slank ur mig?)
SvaraRaderaHej Trassla! Vi nosade upp dig via kommentaren hos Fjutten. Skoj med släkt. Vi har pälslösa småkusiner, men vi träffar dem inte så ofta. Marsvin har vi aldrig sett. Hmmm, tyckte Sigge Katt att de såg smaskiga ut? Kurr och burr.
SvaraRaderaFjutten: Välkommen! Att det slinker ur en och annan "groda" må väl vara hänt. Bara det inte slinker IN ett och annat marsvin...
SvaraRaderaIdag kommer Sigge Katts tvåbeningar hit. Det är de som har minste tvåbeningen. Han är så slickvänlig!!! Tappar mat på ett högst förtjusande sätt också...det är lönt att ligga under bordet.
Kära stationskatter, trevligt att se er här!
SvaraRaderaErt bloggnamn kommer Sigge Katts husse att höja till skyarna. Han är ägare till en banvaktsstuga som restaureras pietetsfullt (Vad betyder det ordet EGENTLIGEN? Får nosa upp det i någon ordbok...)
De små luddbollarna bor tack och lov inte hos Sigge utan hos abessinierna, som inte är ett dugg intresserade av dem. De är ju nästan jämnstora... (Marsvin på styltor, fnissvoff.)
JAG för min del, vill bara leka med allt och alla. Ser liksom inte luddbollar eller andra djur som byten.
Välkomna hit till min skruttiga blogg, Findus, Rasmus och Isak!
Jag hoppas på att få lite assistans att fixa till den allteftersom.
Voff!
Mitt hundhjärta slår små kullerbyttor av lycka...
SvaraRaderaJag, Trassla, pälsäkta vovve, finns med på en blogglista!
*skutt skutt skutt*
Jubelvoff och TACK, Stationskatterna!
Klart vi har med dig på blogglistan, Trassla! Vi har ju voffat och jamat åt varandra ett tag nu. Kul att komma och hälsa på hos dig. Tycker du har fin blogg. Allt eftersom hinner du säkert få med de saker du tänkt på. Kurr och burr.
SvaraRadera