söndag 7 mars 2010

Coola kissar!

Jodå, jag har några kattvänner också.
Visserligen inte så nära vänner, om man så voffar. De accepterar mig på ungefär tre svanslängders avstånd...
Men det är inte så illa pinkat ändå, för de här schyssta kissarna har väldigt liten hundvana, trots att de är till åren komna.

Mina tvåbeningar umgås med P-O och M, det är de som serverar katterna mat och ser till att de fritt kan gå ut och in ur huset, på lämpliga tider.
Första besöken hemma hos dem var lite *hrmmmm* förnedrande, från min sida sett. Jag låg kopplad hela kvällen!!! Snäll och förstående vovve, som jag är, låg jag tyst och bara inväntade hempromenaden, lååång och härlig. Det är egentligen därför de hälsar på, tror jag.
Ja, för att jag ska få långa promenader, och för att visa alla tvåbeningar hur anpasslig och sällskaplig en hund är.
Till skillnad mot *host host* vissa andra *harkel* arter.

Kattpersonalen, P-O och M, har de senaste gångerna varit väääldigt kloka , för inte voffa, visa, rättrådiga och outgrundligt sympatiska och förstående.
De har sagt till mina tvåbeningar: Men släpp Trassla lös, det går säkert bra med Lars, Freja och Findus!
Japp, så heter, eller hette kissarna.
Matte har bedrövat berättat att den store vitröde pälsbollskatten, Findus, visst har flyttat någon annanstans. Jag anar att han har fått sällskap med mina katter Musse och Sulan...

Coola kissar, var det ja!
Jo, de har smugit under lämpliga möbler för att nästan komma inpå mig, legat och iakttagit helt lugnt, fast nyfiket. Lite orättvist, tycker jag, för när jag har försökt motsvarande , OK, inte smugit, men försiktigt tassat närmare, då har det sagt"frääääs". Men man är väl en Förstående Vovve, så då är det bara att retirera och vifta lite ursäktande på svansen...
-Va?!?
-Ska jag INTE vifta på svansen?!?
-Fel signal?!?
-Meh!
-Det är ju så man gör när man visar att man är en Vänlig Vovve!
-Dessa språkförbistringar, mutter, mutter...

2 kommentarer:

  1. Visst är det svårt med nyanser i språken!Tur att du är en så förståndig vovve! Tasskram

    SvaraRadera
  2. Ja de där med svansviftning är ju ett vanligt översättningsfel mellan hundiska och kattiska. Hundar viftar på svansen när de är glada och vi katter när vi är förbannade och varnar.

    Men de gäller att ha överseende, både från vår kattsida och från hundsidan, så går de bra att komma överens.

    Tass

    SvaraRadera