torsdag 18 februari 2010

Mörka moln 1.

Jodå.
Det finns en del som är pest och pina, trots allt.
Alldeles nyss blev jag *rys* kammad. Jag slingrar mig och värjer mig så gott det går, men matte är där med den ståltandade ovännen. Värst är det i ansiktet.
Ja ja, jag ÄR skäggiga damen. På en TT är det tjuuusigt med lååång pannlugg som totalt döljer ögonen, och ett litet matchande skägg.
Ibland får matte för sig att hon vill se mina snälla bruna ögon. Hon påstår t o m att andra av min sort vill se dem, för att kunna tolka det hundiska kroppsspråket.
Hmmmpppffff!
Vet ni vad människan gör?!? Samlar ihop hela min stiliga ståtliga pälsgardin i en tofs!!! Jag ser ju, helt plötsligt, och det är jag inte så van vid. Suck.
Men snart är det natt. Då tappar de bevakningen, då kan jag tassa bort lilla äckliga snodden, som dessutom är tänkt för hästmanar. Hästmanssnoddar på en tolvkilos Tibetansk vovve med Värdighet...
-Va? Varför hostar du matte? Varför får du sådana skrattattacker och frustar "värdighet"?
-Men lilla Trasslavännen. Du Är Minst Av Allt Värdig. Du är en glad, fjollig, sprallig, lekfull vovve!

Suck igen. Där rök min image. Den hade jag försökt öva på länge. När inte matte sett på...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar