söndag 28 februari 2010

Selektiv allergi...

Min husses näsa, och ännu mer, min husses strupe, är diskriminerande. T o m misskriminerande.
Han tål vissa kissar, andra inte alls.
Innan min husse och matte träffades, hade båda två haft katt, husse hade det fortfarande. Musse Katt var en av dem. Så länge husse bodde för sig själv, med döttrar och katter, gick det hyggligt bra.
När det sedan försöktes flytta ihop, husse + matte och diverse barn och djur, kom Musse som en liten förtrupp.
Ja, nu vet ni ju hur det blev...
Sulan blev den lille kisse som skulle fylla tomrummet efter Musse.
Relativt snart märkte husses andningsorgan att det var lite jobbigt. Han hostade och nös. Rätt ordentligt, tidvis.
När sedan husses katt nr. 2, Egon, också flyttade hit, blev situationen rätt snart olidlig. För husse.
Helt märkligt, tyckte alla tvåbeningar. Egon och husse hade bott ihop i åtta år. Men. Faktum var, att när Egon kom till Brädhögen, blev det en päls för mycket i huset.
Som jag voffat, så *yyyyyl* försvann lille Sulekatten, men Egon var kvar. Så även husses andningsproblem. Därför tvingades Egon flytta tillbaka till husses vuxna dotter, och vi var därmed kattlösa.

Husses andningsbekymmer försvann i takt med att pälsbevisen från våra katters tidigare närvaro städades ur huset.

Allergier är mycket märkliga!
Husse tål Sigge Katt hyggligt.
Abessinierna hos mattes äldste valp, tål han absolut inte! Det kan t o m bli allergireaktioner när abessiniernas tvåbeningar är hos oss.
Igår var det kalas hemma hos abessinierfamiljen, och matte fick som vanligt åka husselös dit. (Men det är så uppenbart att just de kissarna är högriskfaktorer, för även matte måste medicinera för att klara ett besök hos dem...!)

För ett år sedan hade grannarna en Katthemskattunge hemma hos sig. De var jourfamilj åt en bedårande svart liten kattfröken, som vi gärna skulle vilja ha boende hos oss.
Men. Vi Vet ju...
Så för säkerhets skull förberedde vi våra grannar med en förfrågan och förklaring i hur husse fungerar (inte)... Skulle vi kunna få hälsa på en liten stund och husse skulle ha möjlighet att provsniffa på lilla kattfröken?
Jodå. Vi tassade på besök, alla tre. (De har den goda smaken att ha två VOVVAR också!)
Det voffades, pratades och.........sniffades......AAAAHTJJJJJJJOOOOOOO!
Det var kört.

Detta är förklaringen till varför mina tvåbeningar har skrinlagt planerna på att skaffa någon ny rar kattvän till mig.
*snyftvoff*

Men jag har sett från min utkiksplats att matte vareviga, varenda dag kollar på Blocket. På hundannonser.
Det bevakas även.
Tibetanska terriervovvar, schapendoesvovvar och P. O . N.vovvar. De är så lika mig, alla sorterna, och vet hur man leker. På skuttigt Trasslavis.

Tyvärr är vovvar så dyra.
Vi skulle möjligtvis kunna skaffa en begagnad. Som inte skuttat så många mil.
Så länge inte matte hittar någon vovve-rea, är jag ensam fyrbening i huset.
Att lilla matte har några plaskande fyr-feningar räknas inte, tycker jag.

Så voff så!

8 kommentarer:

  1. Så trist att inte ens människa tål en längre. Men det var ju tur att det gick att lösa genom att Egon flyttade till en annan familjemedlem. Klokt att ni behandlade grannens lillmisse som en dyr parfym. Dvs provsniffade innnan köpet. Kurr och burr.

    SvaraRadera
  2. Fnissvoff!
    Jo...det var en skön syn. Husse stack sin nos djuuupt in i lillmissens päls och sniffade...
    Den var såååå söt!...katten alltså...
    *vift vift vift*

    SvaraRadera
  3. Tur att husse tål dig i alla fall! Nakenkatt kanske är något? Nosbuff

    SvaraRadera
  4. Hade inte husse tålt lilla mig - då hade hon varit tvungen att VÄLJA säger hon.
    -Fattar ni vad hon menar???

    Nakenkatter är nog inte "vår grej". Nog för att matte stickar raggsockar, mössor och vantar i drivor, även till diverse gosedjur (visserligen Katten Findus...), men en katt som inte är "genuint robust" skulle nog inte passa i Brädhögen.
    -Matte?! Skulle du vilja sticka skyddskläder åt en nakenkatt?
    -Va?
    -Matte säger att hon inte vill ha vare sig några nakna katter eller hundar! Det ska vara hundar med en massa vacker päls...
    Tass på er!

    SvaraRadera
  5. Vovvar är dyra! Vi kungliga bondkatter kan fås för en hundring men en vovve går på många tusen.

    De där med allergier är konstigt. Matte hade inga allergier alls fram till ca 5 år sen. Sen började hon plötsligt reagera på Björken och de blir värre för varje år som går.

    De e lurigt med just allergier för de kan drabba när som helst. Kroppen får spader och bestämmer sig för att ett vanligt ämne är livsfarligt och skall förstöras med alla medel.

    SvaraRadera
  6. Fy för allergier!
    Min matte är ju liiite kattallergisk, men tål (än så länge) hund och häst, vilket hon är tacksam för.
    Besvärligt med björk...
    Har hört att det kan medföra problem med äpplen då...?

    Tass på dig skånekisse (matte längtar dit)!

    SvaraRadera
  7. Men det finns ju vovvar som inte har några hem, precis som det finns katter som är hemlösa. Kunde ni inte adoptera en sådan? Matte säger att många katthem också tar emot hemlösa hundar, så egentligen heter det inte katthem utan djurhem... det finns ett i Töreboda och ett i Kristinehamn, om du vill kika på våra länkar, och jag tror säkert att det finns andra också. På sätt och vis är det finare att adoptera en hemlös hund än att köpa en framavlad hund, tycker vi klosterkatter...

    Tass från Imma, abbemissa.

    SvaraRadera
  8. Tack för tipset, Imma. Jag har nosat efter hundannonser på din sida. Jag nosade mig fram till Djurskyddet i Skaraborg (var det det du menade) och Kristinehamns djurhem, men det enda (ursäkta) vi sår var katter och marsvin...inga vovvar alls.
    Men vi nosar vidare!
    *vift vift vift*

    SvaraRadera